Copywriterskolan: Lektion 2

Läs din text högt

Du har filat på texten. Vridit och vänt på den. Strukit och lagt till. Kanske har en kollega fått tycka till. Kort sagt: Du är ganska nöjd.

Då är det dags för det sista eldprovet. Skriv ut texten på papper och läs den högt för dig själv.

Inget mumlande eller viskande. Läs lika högt som när du talar, som gammal och hederlig högläsning i skolan.

Varje gång jag gör det blir jag nästan rädd. För det är en obarmhärtig och samtidigt effektiv metod.

Studera röntgenplåten

Allt poppar fram när du läser högt. Om textens rytm inte är i ordning märker du det genast. Logiska kullerbyttor avslöjas och de där uttrycken som har varit dina personliga gullegrisar löper nu risk att få grymta i skräpkorgen. Tillsammans med de där skönmålande adjektiven. Högläsning är som att leka doktor och studera patientens röntgenplåt.

Det finns också en annan orsak att läsa högt. Högläsningen sätter fart på din kreativitet. Det blir rond II. Den text som du har tuggat till lust och leda får nu ett nytt liv.

Det händer att jag efter en högläsning pillar om texten så rejält att jag rodnar över den första versionen. Det sista stycket hamnar först och det inledande stycket kanske reduceras till en PS-rad (men det gör ju inget för PS-rader har högt läsvärde).

Mitt vanligaste misstag

När du har harklat dig, tagit ett djupt andetag och sparkar igång ska du inte göra mitt vanligaste misstag: Bli inte så ivrig över de nya möjligheterna som du ser i texten att du börjar redigera texten innan du kommit till sista punkt.

Jag begår det felet gång efter gång. Jag skenar iväg, jag saknar tålamodet. Resultatet blir sönderhackade tanketrådar och ryckiga meningar. Så jag får börja helt om. Vilket i sig inte behöver vara fel, men om du jobbar under tidspress kan kallsvetten dyka upp i pannan. Dessutom har jag märkt att jag ofta blir ovän med min egen text om jag inte håller mig borta från tangentbordet eller pennan tills jag läst igenom den.

På tal om penna: Självklart ska du ha en penna i handen när du läser. Gör snabba markeringar där något inte funkar. Men börja inte skriva om hela meningen. Det gör du senare.

Lek med dialekter

Det finns också nyttiga varianter på högläsningen som du kan prova. Själv brukar jag ibland prova olika dialekter.

Förklaringen är enkel. Jag har klienter både i Finland, på Åland och i Sverige. Det blir tre varianter på svenskan och därför testar jag min text genom att läsa den högt med olika dialekter (jodå, jag är glad över att ha ett eget kontor där jag kan fåna mig i lugn och ro). Nu handlar det inte om att behärska olika dialekter, det handlar om att dialekter har olika rytm så det räcker med att du försöker imitera en dialekt för att du ska märka ifall texten är alltför knuten till en särskild dialekt. Prova i alla fall!

En annan klassisk variant är att läsa texten med kundmössan på. Glöm bort att du är skribenten och se dig själv som en vanlig dödlig (copywriters är förstås gudar!). Det kan vara lite knepigt eftersom du är så insyltad i texten, men om du låter texten vila en dag (redan en timme är guldvärd om deadlinen är tajt) brukar det gå riktigt bra.

Redo för överkursen?

Till sist finns det en överkurs. Be någon annan läsa texten högt för dig. Be dem inte ha en åsikt om texten (de får de gärna ha det efteråt) utan be dem ställa sig framför dig och läsa din text. Följ sedan noggrant med läsarens ansiktuttryck och notera var det dyker upp problem, där läsaren börjar om eller där hon verkar bli osäker – det är där du ska polera lite till. Och nej, du ska förstås inte börja instruera läsaren "Vänta, det är så här du ska läsa meningen." Det är du som schabblat, inte din försökskanin.

Den legendariske svenska copywritern Leon Nordin lär ha bett sin sekreterare läsa hans texter högt för honom. Det skadar i alla fall inte. Om inte ditt ego får sig en törn, förstås.

Lycka till!

//Jocke
 
PS. Den här texten har förstås redigerats flera gånger sedan den första publiceringen i början av november.

<< Till Copywriterskolan